Porträttet: Supertalangen Jamal El-Mosleh
12 Sep 2013 kl: 00:00

Porträttet: Supertalangen Jamal El-Mosleh

Den här sommaren innebar ett andningshål för Jamal El-Mosleh. Efter att under våren ha avslutat en lång process mot en börsnotering av cancervaccinbolaget Immunicum lugnade det ner sig. Handeln på NASDAQ OMX First North är igång, efter ett digert arbete med at få in kapital och ett stort antal nya ägare i bolaget.

– För att kunna lista sig på börsen krävs minst 300 aktieägare och vi hoppades få in totalt 21,4 miljoner vilket är ganska svårt i dag, men det har gått över förväntan. Totalt har vi nu nära 900 aktieägare och vi lyckades ta in drygt 30 miljoner kronor i senaste nyemissionen.

 

Jamal El-Mosleh är 31 år. För fem år sedan tillträdde han som vd för Immunicum. Efter examen i industriell ekonomi hade han bestämt sig för att läsa vidare på Chalmers Entreprenörskola vilket i sin tur ledde till att han fick jobberbjudandet, en god rekrytering skulle det visa sig. Förutom en börsnotering har han sedan dess tagit bolaget från laboratorieforskning och djurförsök till kliniska studier på människor och behandling av cancerpatienter.

– Enkelt beskrivet utvecklar bolaget terapeutiska cancervacciner som verkar genom att de lär immunförsvaret att angripa de sjuka cellerna. Forskningen bygger på den Nobelprisade upptäckten av så kallade dendritiska celler och deras centrala roll vid alla immunsvar.

 

Bedrifterna med Immunicum gav Jamal i januari i år förstaplatsen på Veckans Affärers lista över Årets Supertalanger, en lista som består av landets 101 mest talangfulla personer under 40 år. Med andra ord går det bra nu. Saker och ting börjar falla på plats. Men så har det inte alltid varit.

 

 

Borde ha stannat upp och avvaktat

Jamal är öppen, ärlig och generös när han berättar om sin historia och vägen till framgång. Det visar sig att den varken har varit enkel, rak eller självklar.

– Jag började på Chalmers för att fylla ett tomrum i mitt liv, men jag hade inget mål med utbildningen vilket gjorde det väldigt tufft att klara av studierna. Jag var 20 år och flyttade ensam till en ny stad. Dessutom hade det precis tagit slut med min flickvän som jag saknade otroligt mycket då. Det var en jobbig tid och det fanns inte så mycket som motiverade mig.

 

Med facit i hand berättar Jamal att han borde ha stannat upp och avvaktat med studierna istället för att kasta sig in på en tuff utbildning utan ett tydligt mål.

– För att lyckas och må bra är det otroligt viktigt att veta varför man gör de val man gör. Många är nog i samma sits som jag var då och gör saker utan att riktigt veta varför. Jag hade lite tur, det blev bra i slutändan, men jag borde ha tagit det lugnare.

 

Även om Jamal har ett pressat schema försöker han alltid vara närvarande i stunden.

 

Jamal El-Mosleh var fem år när hans familj flyttade till Sverige. Hans mamma är rumänska och hans pappa är palestinier. Jamal föddes i moderns hemland där familjen bodde de första åren följt av ett år i Libanon innan de flyttade till Sverige. De första åren bodde de i Kungälv strax utanför Göteborg och några år senare flyttade de till Borås där Jamal började i grundskolan.

 

Under hela uppväxten var Jamal helt inställd på att bli läkare, precis som sin pappa. För att komma in på läkarlinjen krävs toppbetyg, det visste han, och under högstadiet och gymnasiet blev han allt mer målmedveten. Samtidigt fanns det andra intressen som lockade. Under många år tränade han boxning och nådde stora framgångar.

– Boxningen var en sport som jag gav mig in i ganska ordentligt. Jag vann ungdoms-SM inom ett år från det att jag började och var även med i landslaget under en kort period. Men sedan träffade jag en tjej och slutade med tävlandet ganska tvärt. Det kan jag ångra ibland, i dag skulle jag ha gjort annorlunda, men jag kan inte vrida tillbaka klockan så jag grämer mig inte.

 

 

”Mina föräldrar har aldrig lagt sig i”

Jamal berättar att hans pappa ändå inte var så förtjust i boxningen. Eftersom han är läkare såg han bara skaderiskerna med sporten. Men Jamal förbjöds aldrig att boxas.

– Mina föräldrar har aldrig lagt sig i mina val särskilt mycket. Jag har fått göra som jag har velat och kunnat känna mig trygg i det. De har alltid varit uppmuntrande och förutsatt att det skulle gå bra för mig vilket har gjort att jag har vågat göra saker.

 

Efter gymnasiet var Jamal fortfarande helt inställd på att bli läkare och betygen var bra, men inte full pott. Han bestämde sig för att läsa upp de sista betygen på komvux med en gång och började sedan jobba på Borås lasarett. Han ville lära känna sjukhusmiljön och fick jobb i röntgenarkivet. Det var under den här perioden som Jamal började tvivla på om läkaryrket var rätt för honom.

– Plötsligt insåg jag att det inte alls var självklart att jag ville bli läkare. Sjukhusmiljön passade mig inte så bra. Visserligen jobbade jag nere i källaren och hade inte det mest stimulerande jobbet, men det var ändå en väckarklocka. Det hände någonting som fick mig att omvärdera mina drömmar.

 

Efter tiden på Borås Lasarett var Jamal plötsligt utan mål. Han ville studera vidare men hade ingen aning om vad han skulle välja. Efter lite funderingar slutade det med industriell ekonomi på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg.

– Jag resonerade att det var en bred utbildning, men jag tänkte inte längre än så. Det var under den här perioden som jag borde ha stannat upp och känt efter. Att ge sig in i någonting som redan är tufft i sig, utan att ha ett mål, är ingenting jag rekommenderar.

 

 

Fick tillbaka gnistan

Trots bristen på motivation kämpade Jamal på, och när det närmade sig examen och det var dags att välja inriktning för masterprogrammet såg han ingen anledning att hoppa av. Det var också vid den här tidpunkten som saker och ting började vända.

– Det var i samband med att jag skulle välja masterprogram som det startades ett systerprogram till Chalmers Entreprenörskola som hette GIBBS vilket jag sökte som masterutbildning. Syftet med den här skolan var att utveckla framtidens entreprenörer inom bioteknik och att kommersialisera ny kunskap. Jag valde att läsa entreprenörskap inom bioteknik eftersom det hade en viss anknytning till kropp och människa som jag ändå varit inställd på i alla år. Plötsligt kändes det riktigt kul att studera och jag fick tillbaka gnistan.

 

Tiden på entreprenörskolan skulle visa sig vara vändpunkten för Jamal. Efter examen sökte han till Chalmers Innovation, en inkubator för att transformera tidiga teknikidéer till framgångsrika tillväxtbolag. Immunicum var en sådan idé. Några forskare från Sahlgrenska Universitetssjukhuset hade redan kommit en bra bit med cancervaccinet och var redo att ta nästa steg. De hade kontaktat Chalmers Innovation varpå Jamal blev erbjuden att börja jobba med företaget.

 

– Att få jobba med cancervaccin kändes helt rätt och jag tvekade inte för att tacka ja. Sedan undrade jag såklart hur det fungerade. Jag minns fortfarande känslan när jag satte mig in i teknologin och förstod hur vaccinet aktiverar immunförsvaret.

 

’’Jag planerar inte så mycket utan tar livet lite som det kommer. Det viktiga för mig är att få känna mig fri.’’

 

I dag har det gått fem år sedan Jamal tillträdde som vd. Det har varit fem år som har krävt både fokus, tid, uppoffringar och målmedvetenhet. Och det är ändå bara början. Men för Jamal är det värt det.

– Cancer är ett stort problem, en av tre människor beräknas få det. Är det inte du eller jag så är det någon i vår närhet. Det är en nedslående tanke, men jag känner optimism när jag jobbar med det här. Det är sporrande att jobba med att försöka hjälpa människor.

 

När Jamal berättar om sitt jobb står det helt klart att han både känner mening och passion för det han gör. Men innebär det att han är nöjd, eller är han en person som aldrig nöjer sig?

– Jag tror att utgångspunkten för alla människor är att vi inte nöjer oss. Det är en överlevnadsinstinkt. Vi är programmerade att inte vara nöjda. Däremot är det viktigt att prata om nöjdhet utifrån olika aspekter och hur det får oss att må.

 

 

”Jag nästan spyr när jag säger det”

En viktig aspekt som Jamal gärna pratar om är alla de valmöjligheter och intryck som vi matas med i vårt dagliga liv och som påverkar vår upplevelse av nöjdhet.

– Som vårt samhälle ser ut i dag utsätts vi hela tiden för jämförelser. Vi blir matade med vad andra har och vad vi själva skulle kunna ha. Det är snygga bilar, perfekta kroppar och stylade hem. Detta kan skapa ett behov och ett missnöje som vi inte mår bra av. Genom att vara medveten om dessa starka krafter går det att undvika missnöjet. Det kommer alltid att finnas någon som har mer än vad du har vilket kan skapa ett missnöje. Men om du fokuserar på vad du själv vill skapar du större förutsättningar för att må bra. Sedan tror jag att nöjdhet också uppnås när man lär sig att vara i nuet. Jag nästan spyr när jag säger det, men det är ju sant. Att vara här och nu skapar en känsla av nöjdhet.

 

Om det nuär så att Jamal lever som han lär och kan konsten att leva i nuet, innebär det att han inte blickar framåt och planerar för framtiden?

– Visst har jag drömmar och mål för framtiden. Men jag planerar inte så mycket utan tar livet lite som det kommer. Det viktiga för mig är att få känna mig fri. Det är en genomgående drivkraft i mitt liv, kanske är det därför jag inte planerar så mycket. Ju mindre struktur desto mer frihet. Som det ser ut just nu känner jag mig väldigt fri i mitt jobb. Jag bestämmer själv över min tid, när jag ska jobba och när jag kan ta semester. Det gillar jag. Glädjen i det jag gör för stunden måste få styra.

 

JAMAL EL-MOSLEH

ÅLDER: 31 år.

FAMILJ: Sambon Maria och dottern Elise, 3,5 år.

BOR: Fredriksdal i Göteborg.

GÖR: Vd för cancervaccinbolaget Immunicum.

UTBILDNING: Chalmers tekniska högskola och Chalmers entreprenörsskola/GUBBS.

 

En dag på jobbet

06.30 Väckarklockan ringer. Jamal går upp och äter frukost tillsammans med sin sambo och dottern Elise som är 3,5 år.

 

 

07.20 Lämnar dottern på dagis och åker in till kontoret. ”Oftast är det jag som lämnar och min sambo som hämtar. Vi delar alltid på det.”

 

 

07.50 Framme vid kontoret och förbereder en föreläsning han ska hålla på Chalmers. Han ska prata om entreprenörskap, finansiering och allmänt om hur man driver företag som Immunicum.

 

 

09.00 Åker till Chalmers och håller föreläsning.

 

 

10.00 Tillbaka på kontoret där han kollar i sin anteckningsbok. ”Jag har en bok där jag skriver ner vad jag ska göra och sätter oftast upp två mål för dagen som jag ska avsluta innan jag går hem.”

 

 

12.30 Lunch med studiekompisen Babak som också driver
ett företag i Göteborg.

 

 

14.00 Träffar ett konsultbolag som ska hjälpa Immunicum att genomföra nästa kliniska prövning. ”Vi är fem anställda på Immunicum men anlitar ett stort antal samarbetspartners och konsulter.”

 

 

15.00 Förbereder en rapport till styrelsen inför det kommande styrelsemötet. ”Jag skriver om allt ifrån den ekonomiska situationen till hur det går med forskningen och vad som är på gång.”

 

 

17.00 Går hem för dagen. ”Jag vill alltid äta tillsammans med min familj. Oftast är det jag som lagar mat, men min sambo gillar att städa så vi delar på hemarbetet.”

 

 

19.00 Lägger dottern Elise och går till gymmet. ”Gymmet ligger nära vårt hem så det är smidigt.”

 

 

20.00 Sätter sig framför datorn en timme och svarar på jobbmejl.

 

 

22.00 Läser en bok. ”Att läsa är ett stort intresse jag har. Just nu läser jag The Master and His Emissary av Iain McGilchrist som är en vetenskaplig bok om hur höger och vänster hjärnhalva får oss att uppleva världen. Den är riktigt intressant.”

 

 

23.00 Släcker och somnar.