|
I Sverige har lönen traditionellt varit en hemlig historia. – Äldre gubbar i chefsbefattningar avslöjar inte ens för sina fruar hur mycket de tjänar, men de vill gärna visa sin yrkesmässiga framgång genom olika attribut, som Mercedes på garageuppfarten, Armanikostym och Rolexklocka, säger Per Söderström, analytiker på företaget Hewitt Löneanalyser, som sysslar med rådgivning inom personalfrågor med fokus på lön och belöningssystem. På många arbetsplatser härskar fortfarande en tyst överenskommelse om att inte prata om lön. Generellt är yngre mer öppna om sina löner än äldre, låginkomsttagare mer öppna än högavlönade – och kvinnor mer hemliga än män.
Inom den privata sektorn har det traditionellt varit ett större hemlighetsmakeri med hur mycket lön som klirrar i kuvertet varje månad, eftersom man där tillämpar individuell och differentierad lön. Där blir lönen något av en betygssättning och därmed personlig. – Man snackar inte så gärna om det egna betyget, men man är mycket intresserad av andras. Har man dåliga betyg är ju det lite skämmigt och har man bra betyg vill man ju inte verka skrytsam. Den gamla hederliga jantelagen ger sig till känna även här, säger Per Söderström på Hewitt
– Men den klassiska svenska devisen, ”du ska inte tro att du är något!”, hjälper till att hålla lönerna nere. För faktum är att en öppen lönesättning gynnar arbetstagarna eftersom en av de viktigaste förberedelserna inför en löneförhandling är att ta reda på vad som är en marknadsmässig lön för det jobb man har eller ska skriva på för.
Om de anställda inte vill, eller får, avslöja hur mycket de tjänar kan arbetsgivaren helt enkelt spela dem under täcket. Det ville Björn Lundén, grundare till företaget Björn Lundén Information ändra på. – För mig är det obegripligt att det är så tabubelagt att prata om löner. Den som sätter lönen har makten. Om alla vet vad alla tjänar frestas man inte som chef att överbetala en nyanställd i en bristsituation där det är svårt att få tag i folk. Andra företagare säger ibland ”det här skulle aldrig fungera med mina anställda, de skulle aldrig ta emot ett sådant förtroende på rätt sätt, det skulle spåra ur direkt”. Motfrågan blir då ”men vem har anställt så usla anställda?” säger Björn Lundén. Erika Östgård, 26, var fackligt förtroendevald på sin förra arbetsplats, och trött på det hemlighetsmakeri och osanna rykten som lönepratartabut innebar. Hon införde en öppen löneklubb där alla som ville kunde skriva in sin lön i en pärm. Där kunde andra intresserade göra likadant – och se alla andras löner. I dag är hon anställd hos Björn Lundén. – Det mest positiva med öppna löner är att vi alla känner oss delaktiga i företaget. När alla vet vad de andra har i lön behöver ingen gå och fundera på om någon tjänar mer eller mindre än man själv.
Caroline Engvall,
|
