Det är mycket verkstad med mig, men det är nog mycket snack också. Men jag är ganska snabb från ord till handling. Jag är hetsig, ilsken och optimistisk. Jag blir arg när saker och ting i världen inte är som jag vill ha dem, men jag tror att mycket går att ändra på.

Rättviseförmedlingen uppstod efter en vanlig lördagskväll. Jag var på ett av de många uteställen där killar spelar skivor med musik som är gjord av andra killar. När jag frågade varför de aldrig har några kvinnliga dj:s svarade bartendern ”det finns inga”. Då lovade jag honom att lämna en lista med 100 kvinnliga dj:s på måndagen. Klockan tio den måndagen startade Rättviseförmedlingen på Face-book där jag efterlyste kvinnliga dj:s. Jag lyckades hålla mitt löfte och kunde lämna listan!

I dag när jag, åtta månader senare, går igenom vilka som spelar skivor på samma uteställen så är det inte längre en lika skev könsfördelning. Min optimism bygger på en tro att folk vill hjälpas åt. När jag startade egen pr-byrå för ett år sedan var jag skraj för att ge mig ut och konkurrera med andra. Därför drog jag ihop åtta personer och startade Frilansbärka på Facebook. I dag är vi 600 personer. Frilansbärka riktar sig till frilansare oavsett vad man gör, från biltvättar och popstjärnor till skribenter, fotografer och folk som driver kafé. Man hjälper varandra med allt: fylla i deklarationsblanketter, tipsa om bra revisorer, lokaler och uppdrag. Det är alltså ett år nu sedan jag blev min egen och det har varit det bästa året i mitt liv.

Rättviseförmedlingen är ett jobb, en hobby och en livsnödvändig samhällsinsats. Sedan är jag pr-ansvarig för Robyns skivbolag. Det är otroligt lyxigt att ha två så vitt skilda projekt som båda passar mig som handen i handsken. Jag har dessutom två-tre mindre projekt varje månad. Antingen spelar jag skivor, hjälper något politiskt parti, föreläser på Norrländska handelskammaren eller liknande.

Rättviseförmedlingens syfte är att hjälpa till med att hitta personer utanför den givna normen. I början var vi punkigare, nu är vi nästan en institution. Det är ett förtroende att förvalta. De som vänder sig till oss är främst media som letar intervjuobjekt, men ofta också myndigheter, museer och universitet som letar efter föreläsare och moderatorer.

Jag jobbar gratis med Rättviseförmedlingen. Ibland är jag trött. Då går jag in och tittar på alla dem som gått med i gruppen, från ministrar till ilskna tonåringar. Det är fantastiskt att ha varit med och skapat en sådan mötesplats. Första dagen var vi 200 personer, i dag är vi över 20 000.”