Hej!

Tack för ditt mail! Rampfeber, eller talarängslan, är knappast ovanligt. Du delar dina känslor med 99% av befolkningen, inklusive de som är din publik. Men bara det faktum att du går upp och håller föredrag gör att många beundrar dig och ser upp till dig. Är inte det en skön tanke?

Om inte din nervositet gör att du bryter ihop på scen så finns det ingen anledning att tygla den. Jag är alltid nervös innan ett föredrag. Men jag gillar min nervositet! Den gör mig skärpt, närvarande och ger mig en nära-livet-känsla. Att hålla föredrag är in real life. Sånt ska kännas. Och jag kliver upp och gör mitt jobb ändå. För nervositeten är inget du behöver se som ett hinder. Säg hej när den kommer, och ge den sedan en plats på din mentala läktare och kör hårt ändå!

Det som ofta är så obehagligt med nervositeten är adrenalinkicken som kommer av den. Många får den precis när de går upp på scen, för andra kommer den när de går och sätter sig igen. Man svettas, tungan blir torr, knäna skakar och händerna känns som bly. Hjärnan blir tom och det enda du vill är att fly eller lägga dig ner och spela död. Face your fear and do it anyway. Adrenalinet lägger sig efter ca 3 minuter så förbered din inledning minutiöst.

Är du nervös genom hela föredraget? Andas! Kom ihåg att ta den tid du behöver för det du ska säga. Skynda inte. Ta dina pauser där du samlar tankarna och hittar vad du ska säga härnäst. När du tycker du har varit tyst i 5 minuter har du egentligen bara varit det i 3 sekunder.

Hjälper det här dig? Hoppas det.

Äventyrligen, Jennie