05.30 Det är fortfarande mörkt utanför den lilla stugan i Mackmyra, mitt i Gästrikeskogen. Alarmet på Jonas Bergs Iphone ringer – det är dags att gå upp. I vanliga fall brukar han sova lite längre, men i dag väntar ett viktigt möte med högsta hönsen i Gävle kommun. Och egentligen har han inga problem att gå upp tidigt. Vanan från två decennier i byggbranschen sitter fortfarande i.
Jonas Berg är en av personerna bakom Mackmyra, vars historia är en riktig succésaga. Grundarna har jobbat hårt med sin storytelling, men för er som ändå har missat den kör vi en snabbversion: Åtta studiekamrater sitter i en fjällstuga i Sälen och snackar. Det är sent 90-tal, och de nya lagarna om alkoholtillverkning har nyligen trätt i kraft tack vare Sveriges inträde i EU. I dag minns ingen vem som först ställde frågan, men den stannade kvar: Kan man tillverka whisky i Sverige? Det visade sig vara fullt möjligt. Femton år senare har företaget en omsättning på 100 miljoner kronor. Senare i år ska Mackmyra börsintroduceras. 
Jonas Berg, vars titel i dag är produktionschef, är märkbart stolt över produkten och företaget, men det han verkligen brinner för just nu är Mackmyra whiskyby. Under en tioårsperiod ska ett stort område mitt i skogen i Gävles utkant fyllas med whiskyrelaterade verksamheter. Först ut är en sju våningar hög skrapa i råbetong med glasfasad – ett gravitationsdestilleri med plats för rundvisningar, whiskyprovning och en skybar i toppen.
Det är i just den skybaren som Jonas snart ska möta kommunledningen. Mötet är viktigt – om man ska bygga en helt ny turistattraktion, som kräver både nya vägar och nya vattenledningar, gäller det att ha rätt personer på sin sida.
Jonas struntar i frukosten och slänger i sig en snus och en kopp kaffe. Sedan hoppar han in i lånebilen – hans vanliga är på service – och åker till kontoret på Teknikparken, ett kontorshotell i närheten av blivande whiskybyn. Där skriver han färdigt ett PM som han och kollegorna inte hann färdigt med kvällen innan. Han hinner precis trycka på ”print” innan han måste åka vidare till whiskybyn.

07.05 – Har ni verkligen testat den här hissen tillräckligt ..? frågar någon försynt.
– Nja, men någon gång ska väl vara den första? skojar Jonas. I själva verket är hissen alldeles nyinstallerad och nybesiktigad, men träpanelerna som ska skydda den under byggtiden gör att den onekligen ser lite provisorisk ut. Men den gör sitt jobb, och snart är vi uppe i den blivande skybaren. Minuten senare står 20 kommuntoppar och ooh:ar och aaah:ar vid fönstren. Jonas och marknadschefen Rikard Lundborg berättar om bygget, hur långt man har kommit och vilket som blir nästa steg. Senast samma gäng var här var för ungefär ett år sedan. Då fanns ingenting alls på platsen, och den gången bjöd Mackmyra på kokkaffe över öppen eld. I dag kan de pedagogiskt visa hur det nya destilleriet kommer att fungera.
Vi börjar uppifrån. På våning sex kommer malten in i byggnaden från två jättelika, gröna silos som hänger på husets ena gavel. Därifrån rinner den ned till våning fem, där den mals i en gigantisk kvarn. Sedan är det dags för jäsning på våning fyra. Ännu en trappa ner kommer själva destilleringen att ske i två steg: till svagsprit och till starksprit. Hjärtat i den senare pannan är råspriten som blir grunden till Mackmyra whisky, men först ska spriten lagras på ekfat under minst tre år.
Ett av lagren ligger ett stenkast från det nya destilleriet, och dit traskar nu ungefär halva kommungruppen medan resten skyndar vidare in till centrala Gävle och dagens arbetsuppgifter.

08.15 En stark och lite stickig whiskydoft möter oss när Jonas öppnar porten till Mackmyras skogslager. Trots att det är Mackmyras minsta lagringslokal kan man ägna lång tid åt att strosa runt bland hyllorna och läsa namnskyltarna på de tusentals ambassadörsfaten som ligger här och väntar på att lagras färdigt. Jonas kollar temperaturen – fem grader, och alldeles utmärkt för whiskylagring. Kommunalrådet Per Johansson jublar i en korridor – han har hittat sitt fat!
– Vi är ett gäng på fem killar som har ätit herrmiddagar med varandra i 25 års tid, så vi delade på ett fat redan när Mackmyra drog igång. Jag har ju varit med på hela resan, och det är spännande att se vad som händer härute, säger han och tar upp mobilen – ekfatet måste så klart förevigas. 

09.10 Jonas sätter sig i lånebilen för att åka till Bodås och ett annat av Mackmyras lager. Den 4 000 kvadratmeter stora gruvan har tidigare bland annat använts som visningslokal för Sandviks borrmaskiner och till en gigantisk champinjonodling. Sedan 2004 inhyser den i stället tiotusentals tunnor blivande whisky. Här ska han träffa personalen och diskutera hur de kan maximera lagringsutrymmet.
På vägen ringer telefonen. Mackmyras vd Magnus Dandanell vill höra hur mötet med kommunen gick.
– Det gick jättebra, vi fick så mycket beröm, rapporterar Jonas. Det enda var att länsstyrelsen saknades. Jag vet inte varför? Så vi får boka in något separat med dem senare. 

09.58 Med någon minut till godo svänger Jonas ner mot den stora porten som leder rakt ner i underjorden. Det är mörkt och kyligt i gruvan. Efter inskrivning parkerar vi i en av de många gångarna.
– Här fortsätter gången ännu längre in. Jag har aldrig vågat åka längre, därinne bor det säkert någon varelse, säger Jonas och pekar in i det kompakta mörkret.
Utanför personalrummet sitter en skämtsam skylt med texten ”Bodega”. På andra sidan dörren är det varmt och skönt – en stor skillnad mot gruvans fuktiga kyla.
– Alla som jobbar härnere kontinuerligt har en dag i veckan över jord. På vintern är det ju varmt att åka ner, men på sommaren kan det vara tungt när det är 20 grader och solsken ute, säger Jonas och plockar fram ett gäng omaka kaffekoppar till kollegorna.
Lagret i gruvan fylls på med hög hastighet. I dag är ungefär 75 procent av den användbara ytan full av whiskyfat. Eftersom whiskyn ska lagras i flera år är det svårt att bedöma hur efterfrågan kommer att se ut när den är färdig att buteljeras. Dessutom har man just upptäckt att omkring 120 fat inte har nått den mognadsgrad som man trott.
– Vi har en sensorikpanel som testar alla fat innan vi buteljerar dem. Den är vårt viktigaste instrument. De här faten blev inte godkända för att buteljeras nu, så då får de lagras i några år till innan vi testar igen, säger Jonas.
Whiskytillverkning är ingen exakt vetenskap. Olika träslag ger så klart olika smak, men även skillnader i träets genomsläppning och fatets ålder påverkar smaken. I gruvlagret ligger faten staplade i höga hyllor. På många av dem står det faktiskt Jack Daniels. I USA får man bara använda varje fat en gång, så Mackmyra köper begagnade tunnor från det amerikanska märket. Precis som i lagret i whiskybyn finns här också mängder av personliga 30-litersfat. Det är Mackmyras främsta affärsidé – att ge kunderna chansen att göra sin egen whisky som de får följa från malt till färdig produkt.
Mötet med kollegorna i lagret tar längre tid än väntat. Först vid tolv tar Jonas bilen upp till solljuset igen. Då har man bland annat bestämt att några representanter från gruvan ska åka på studieresa till ett whiskylager någonstans ute i världen för att få inspiration till ett nytt, lämpligt hyllsystem.
– Lagerlogistik är bland det svåraste som finns. Det tar nog en livstid att få till det perfekta systemet. Vi är något riktigt bra på spåret med det här lagret. De som jobbar därnere är jätteduktiga. Jag behövde inte säga så mycket egentligen, utan satt mest med och lyssnade, säger Jonas. 

12.15 På vägen tillbaka till Gävle svänger Jonas förbi själva Mackmyra, en liten bruksort som en gång kretsade kring dess järnbruk. Nu rymmer kraftverket, smedjan och kvarnen olika delar av whiskytillverkningen.
Egentligen är det en slump att Mackmyra whisky hamnade just här. När de åtta grundarna fick idén och bestämde sig för att ta den vidare började de se sig omkring efter en bra plats. Efter lite diskussioner kom man fram till att ett gammalt bruk av något slag skulle passa bra. De ligger ofta vackert vid vattnet och har stora lokaler som lämpar sig för whiskytillverkning. Nästa krav var att bruket skulle ligga relativt nära Stockholm. Tyvärr visade det sig att de flesta bruk inom tio mils radie från huvudstaden redan var upptagna av andra verksamheter.
Men så gick Magnus, som senare skulle bli Mackmyras vd, en söndagspromenad med sina föräldrar utanför deras hemstad Gävle. Och där fanns den perfekta platsen för företagets nästa steg.
– Vi har försökt behålla så mycket som möjligt av den ursprungliga känslan härute. Allt är försiktigt gjort, säger Jonas och låser upp dörren till destilleriet. Han morsar på kollegorna i kafédelen, sätter på sig skyddskläder och går in till kopparpannorna för att kolla läget. Tidigare på morgonen har man haft problem med kylningen, men nu verkar allt funka som det ska.

13.15 Ett-mötet skjuts upp till kvart i två, och Jonas hinner käka lunch i kontorshotellet Teknikparkens matsal. Han mixar hejvilt från buffén; stekt strömming, potatismos och lingon-sylt får samsas med en bit köttfärslimpa och en rejäl sallad. Sedan är det dags för snus och kaffe igen på väg in till mötet, som visar sig bli lite speciellt. Båda kollegorna Johanna Harrysson och Sara Carlsson har nämligen fått samtal från förskolan tidigare på dagen – deras barn är sjuka och får följa med sina mammor till jobbet. När Jonas sätter sig vid sitt skrivbord frågar han försiktigt om det är okej att slå av Grodan Boll på datorn? Det är det, men han får inte röra kakorna.
– Fördelen med att anställa tjejer som projektledare är att de generellt sett är jävligt duktiga, bättre än killarna. Nackdelen är att de generellt sett tar hand om sina barn i större utsträckning än killarna, säger Jonas och tittar roat på ett kaos av pärlplattor och lastbilsbyggsatser på konferensbordet. Efter några försök till samtal bestämmer Jonas, Sara och Johanna att mötet ajourneras till nästa vecka.

15.05 Tack vare den oväntade luckan i kalendern hinner Jonas förbi bilhallen för att hämta sin röda, nyservade Volvo. Därefter passar han på att åka en sväng till whiskybyn igen. Med hjälmen på huvudet känner han sig som hemma. Han tittar in hos platschefen Roger Hallén, som skickar upp honom i destilleriet.
– Kika på plan fyra och exempelmålningen där. Jag vill komma igång med resten så fort som möjligt.
Sagt och gjort. Jonas tar hissen upp till sjuan igen, och passar på att visa den fantastiska utsikten från den blivande terrassen. Åt ena hållet ser man hela Gävle och havets inlopp i stan. Åt andra hållet breder den mäktiga skogen ut sig.

– En sådan här miljö hittar du bara på några få platser i världen. Om du tar ett par timmars promenad här stöter du garanterat ihop med en björn eller en varg. Det är verkligen vildmark, säger Jonas.
På våningsplan fyra har väggarna målats vita. Roger vill veta om han ska spackla väggarna i resten av destilleriet innan de målas. Jonas konstaterar att han gillar den robusta känslan och bestämmer sig för att låta den råa ytan vara kvar.

17.00 Jonas åker tillbaks till kontoret en sväng för att få undan lite administrativt arbete innan det är dags att åka till restaurangen Texas longhorn i centrala Gävle för en representationsmiddag med företaget Låstjänst alarm. De har ett samarbetsavtal med Mackmyra när det gäller att skydda det nya destilleriet från ovälkomna gäster. Över en rejäl entrecôte diskuteras låsningen av whiskybyns första byggnad. 

21.10 Det är skymning över Mackmyra när Jonas återvänder till den lilla lånestugan. Nu lägger han äntligen jobbet åt sidan, slår på en skiva och pysslar runt lite. Och så avrundar han så klart kvällen med några centiliter Mackmyra brukswhisky med en isbit. Ett par timmar senare släcker han sänglampan och lyssnar till tystnaden i den sovande bruksorten.