26 Okt 2011 kl: 00:00

Jobbtabben: Könsord i barnkammaren

I slutet av 90-talet jobbade jag i skivbutik. En dag kom en mamma in i butiken. Hon var i 35-årsåldern och hade två barn, en liten bebis och en unge på några år. Barnen delade rum, och hon berättade att de tyckte om att somna till musik. Hittills hade hon använt radion som nattningsljud, men nu hade barnen börjat vakna när musiken byttes mot prat. Alltså ville hon ha en skiva med låtar som ungarna kunde somna till. Det spelade egentligen ingen roll vad det var – hon själv skulle ju inte lyssna – bara det var lugnt och mysigt och passade som sömnkuliss.

Vi tog en sväng till realådorna, hon lyssnade på lite olika skivor och bestämde sig till slut för en platta med Babyface. Det är typisk soul, lugnt

och lite smörigt, och dessutom tyckte hon att namnet passade bra.

Ett par dagar senare kom hon tillbaka med skivan och sa att något måste ha blivit fel. Hon hade som planerat slagit på musiken och lämnat rummet. När hon lite senare skulle kolla till barnen sov de visserligen gott, men rummet var inte fyllt av smäktande soul, utan av könsord på svenska.

Det visade sig att jag hade stoppat fel skiva i fodralet, vilket resulterade i att kvinnans barn fick sova till plattan Bordellmammans visor, med titlar som Runka mig med vita handskar på och Mutta-spricka-polka…Tack och lov verkade kvinnan faktiskt ha lite humor, för hon blev inte arg. Men från och med den gången dubbelkollade jag alltid vilken skiva jag lade i konvolutet.”

/Jimmy