”I skrivande stund sitter jag i den lilla bergsbyn Filandia i Colombia, avnjuter en god kopp ekologiskt kaffe och blickar ut över de otroliga vyerna. Samtidigt jobbar jag med min bok Adrenalin, som handlar om äventyr och äventyrare i Skandinavien och ges ut till hösten. Att ge ut en bok har länge varit en dröm och kombinationen äventyr och skrivande är perfekt för mig. Jag älskar naturen och kickarna det ger att vandra till toppen av ett högt berg, surfa en riktigt fin våg, klättra en klippa eller känna nysnön spruta under snowboarden. Mina vänner brukar säga att jag har svårt att sitta still. Det stämmer nog ganska bra.

Efter gymnasiet var jag ute och liftade för att få lite äventyr innan jag skulle bestämma vad jag ville göra med mitt liv. Från Göteborg var nästa anhalt Stockholm. Problemet var bara att jag i min iver hade ställt mig utmed fel väg. E6:an gick tydligen till Oslo. Men i Oslo fick jag jobb på informationsavdelningen på Läkare Utan Gränser och jag jobbade där under tsunamin 2004. Givarglädjen var så ofantlig att de öronmärkta summorna blev för stora, organisationerna fick stoppa insamlingen till just den katastrofen. Jag blev förbannad på trångsynta givare som inte förstod att pengarna kunde göra större nytta i andra konflikthärdar och skrev en debattartikel som publicerades. Det blev mycket ros från kollegor. Efter en hastigt inskickad ansökan började jag på journalistlinjen i Kalix året efter och där pluggade jag i två år.

Jag jobbade som lokalreporter några år och 2008 fick jag chansen att ta över som redaktör för Hallands största nöjestidning Entré. Företaget som producerade den jobbade även med Metro och ett år senare fick jag parallellt ta över chefredaktörsposten för deras studentmagasin. Under mina tre år där växte tidningen och blev det största karriärmagasinet för studenter i Sverige.

Det sista året på Metro började jag skriva på boken Adrenalin. Jag använde min semester, helger och fritid till att åka runt i Skandinavien för att bland annat glaciärvandra, surfa, klättra och forsränna. Samtidigt hade jag börjat växa ur min roll som chefredaktör, det var dags att gå vidare.

Om livet har lärt mig något är det att om du engagerar dig så kan du göra vad du vill. Det gäller bara att greppa alla tillfälligheter som dyker upp. Tryggheten, tillsammans med latheten, är de två största orsakerna till att många bra idéer aldrig blir av. Jag vet ingenting om framtiden. Just därför vill jag passa på att leva mitt liv till fullo varje dag. Du vet aldrig när framtiden tar slut.”