Ibland bedövande vacker och ibland otillgänglig och råkall, Caroline Falkdals arbetsmiljö är lika varierande som hennes arbetsuppgifter. Som arbetsledare för Svevias anläggningsarbete längs Umeälven är dagarna fyllda med både tekniska och diplomatiska utmaningar.

Direkt från skolan till arbetsledare, det låter som en snabb karriär!?
– Ja, tanken var egentligen att jag skulle börja med ett mindre brobygge men vi hade inget sådant projekt inne för tillfället och det behövdes folk här. Det är ett stort anläggningsarbete mellan Umeå och Vännäs där vi bygger en damm, ett litet kraftverk och en laxtrappa. Totalt är vi cirka 65 medarbetare och jag är arbetsledare för en fjärdedel av dem.

Vad innebär ditt jobb?
– Jag leder arbetet för ett antal delar av det stora bygget, till exempel bygget av en axtrappa, ett valv och ett sju meter högt pelardäck. Jag ser till att arbetet flyter bra och att byggteamet har allt de behöver i form av material och utrustning. Dessutom har jag hand om enklare personalfrågor som jag diskuterar med platschefen på bygget.

Hur är det att vara ny och arbetsledare för mer erfarna medarbetare?
– Jag är ödmjuk inför mina kollegors kunskap och erfarenhet, och jag lyssnar på deras tips och råd. Visst kan det vara en ganska rå jargong, men inte alls den där machostämningen som jag hade föreställt mig. Men det går inte att vara konflikträdd utan du måste ha vara rak och tydlig i kommunikationen.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
– När saker och ting flyter på bra och jag ser hur fint resultatet blir. Jag känner mig stolt över det vi bygger som jag vet kommer att finnas kvar i många år framöver. Jag är inte det minsta konstnärligt lagd, men detta är mitt sätt att vara kreativ.

Text: Ingrid Helander